Jag vet inte hur det är med dig, men jag blir mer och mer angelägen om att göra något för andra och tillföra ett värde för varje år som går. Det handlar säkert om ålder, att man vill hitta fler meningar med livet och få erfara den sköna känslan av att ha hjälpt någon annan.

Alla som utlyser tjänster upplever att människor är prokrastinerande varelser – väldigt många skjuter upp arbetsuppgifter till sista stund. Se bara hur det ser ut när deklarationerna ska lämnas in med alla människor som skockas på våra skattemyndigheter i sista stund innan inlämningsfristen löper ut.

Du som läser den här artikeln är troligtvis intresserad av rekrytering. Uppsägningar handlar egentligen inte om rekrytering, men rekrytering blir ofta en konsekvens av uppsägningar. Och ofta är vi som jobbar med rekrytering också intresserade av vad det är som får folk att gå över till andra sidan, där gräset är grönare.

Jaha, har du problem att hitta kompetenta sökande till en utlyst tjänst? Välkommen till klubben! Eftersom arbetslösheten här i Norden är så låg kommer det här problemet att bestå. Men hur ser er platsannons ut? Har ni också ett önskemål om minst tre års relevant erfarenhet? Det är klart att det krävs relevant erfarenhet för många tjänster och att en som kommer direkt från skolbänken inte kan gå in på en sådan position. Men hur vore det att tänka lite mer långsiktigt?

Jag försöker alltid hitta nya och effektivare sätt att göra saker och ting, oavsett om det handlar om hur jag gör en budget, skriver en rapport, håller möten eller lagar mat. Inte därför att jag är fixerad vid effektiviseringsarbete och tänker på det hela tiden, men jag har ett genuint intresse för det och är alltid öppen för nya idéer.

Visst, vi har skrivit det förut, att alla som söker ett jobb måste få svar. Det är ett måste, såvida ditt mål inte är att få lägsta möjliga betyg i Employer Branding. Nu tänker du kanske att du kan strunta i att läsa den här artikeln eftersom du alltid svarar alla sökande. Men då vill jag fråga dig: Hur svarar du de sökande?

Jobbsökande lägger ner enormt mycket tid på att skicka in ansökningar och bifogar ofta bilagor av alla möjliga slag. Alla som någon gång har sökt jobb, kanske med kniven mot strupen, vet hur osäker man kan känna sig. ”Är min ansökan verkligen tillräckligt bra?” Så precis innan sista ansökningsdatum tar vi det säkra för det osäkra och skickar in diplomet för den där datakursen vi gick för några år sedan.

Jag satt till bords med en kvinna på en konferens som handlade om rekrytering. Eftersom jag brinner för ämnet och ansvarar för den här bloggen frågade jag om hon hade hört talas om rekryteringsbloggen. Jodå, det hade hon. Hon hade läst några artiklar men tyckte inte att bloggen tillförde så mycket nytt.

När du jobbar med rekrytering dyker följande frågor ofta upp: "Var är det bäst att publicera platsannonsen? Hur får jag tag i de passiva kandidaterna? Känner jag någon som kan rekommendera bra kandidater? Får jag rätt kandidater att läsa min platsannons? "

Hur ofta händer det att du tänker följande efter en rekrytering: Wow – vilket tillskott! Vilken fullträff! Där satt den! 
Antagligen sker det inte så ofta, för normalfördelningskurvan gäller högst sannolikt även för dig, precis som för oss andra. Men varför är det på det här viset, vilka är orsakerna?