Jag känner att jag blir förbaskad redan INNAN jag börjar skriva det här blogginlägget. Och medan tangentbordet knattrar på lyssnar jag på en spellista med namnet Peace… Jag märker att jag slår ner tangenterna lite hårdare än jag brukar.

Arbetslösheten är i dag 6,2 procent i Sverige och rekordlåga 6,4 procent i EU. De flesta har jobb och som rekryterare upplever man ofta att det är svårt att hitta rätt person att anställa. I tider som dessa är det bra att det finns rekryteringsföretag som mer än gärna tar på sig ansvaret för att hitta den man behöver. Men inte heller de kan garantera att man får en ny kollega inom rimlig tid.

Den norska regeringen inleder nu ett pilotprojekt där 15 statliga myndigheter ska testa anonymiserade ansökningar i ett år för att se om det bidrar till att fler med utländska namn får komma på intervju. Det här har testats på lite andra sätt och i mindre skala även tidigare. Resultaten har varit positiva, men det har ändå hörts en del kritiska röster från folk som menar att anonymiserade ansökningar inte är rätt väg att gå. Ett av motargumenten har varit att anonymisering inte löser problemet och att man i stället borde jobba med att medvetandegöra att mångfald kan vara lönsamt. Men behöver det ena utesluta det andra? Vi hejar på projektet och är nyfikna på resultatet!

Jag vet inte hur det är med dig, men jag blir mer och mer angelägen om att göra något för andra och tillföra ett värde för varje år som går. Det handlar säkert om ålder, att man vill hitta fler meningar med livet och få erfara den sköna känslan av att ha hjälpt någon annan.

Alla som utlyser tjänster upplever att människor är prokrastinerande varelser – väldigt många skjuter upp arbetsuppgifter till sista stund. Se bara hur det ser ut när deklarationerna ska lämnas in med alla människor som skockas på våra skattemyndigheter i sista stund innan inlämningsfristen löper ut.

Du som läser den här artikeln är troligtvis intresserad av rekrytering. Uppsägningar handlar egentligen inte om rekrytering, men rekrytering blir ofta en konsekvens av uppsägningar. Och ofta är vi som jobbar med rekrytering också intresserade av vad det är som får folk att gå över till andra sidan, där gräset är grönare.

Jaha, har du problem att hitta kompetenta sökande till en utlyst tjänst? Välkommen till klubben! Eftersom arbetslösheten här i Norden är så låg kommer det här problemet att bestå. Men hur ser er platsannons ut? Har ni också ett önskemål om minst tre års relevant erfarenhet? Det är klart att det krävs relevant erfarenhet för många tjänster och att en som kommer direkt från skolbänken inte kan gå in på en sådan position. Men hur vore det att tänka lite mer långsiktigt?

Jag försöker alltid hitta nya och effektivare sätt att göra saker och ting, oavsett om det handlar om hur jag gör en budget, skriver en rapport, håller möten eller lagar mat. Inte därför att jag är fixerad vid effektiviseringsarbete och tänker på det hela tiden, men jag har ett genuint intresse för det och är alltid öppen för nya idéer.

Visst, vi har skrivit det förut, att alla som söker ett jobb måste få svar. Det är ett måste, såvida ditt mål inte är att få lägsta möjliga betyg i Employer Branding. Nu tänker du kanske att du kan strunta i att läsa den här artikeln eftersom du alltid svarar alla sökande. Men då vill jag fråga dig: Hur svarar du de sökande?

Jobbsökande lägger ner enormt mycket tid på att skicka in ansökningar och bifogar ofta bilagor av alla möjliga slag. Alla som någon gång har sökt jobb, kanske med kniven mot strupen, vet hur osäker man kan känna sig. ”Är min ansökan verkligen tillräckligt bra?” Så precis innan sista ansökningsdatum tar vi det säkra för det osäkra och skickar in diplomet för den där datakursen vi gick för några år sedan.